Klinikens historie

Om bakgrunden för att öppna en kontroversiell klinik

Den 1:e oktober 1997 skedde en lagändring i Danmark, som förbjöd läkare att inseminera kvinnor som inte var gifta eller samboende med en man. Lagen betydde, att ensamstående och lesbiska kvinnor inte längre kunde vända sig till de privata läkardrivna fertilitetsklinikerna, för att bli föräldrar.
 
Storkkliniken öppnar
Som väl var gällde förbudet enbart läkare och därför kunde jag, Nina Stork, som barnmorska, öppna Storkkliniken den 6:e ocktober 1999. Det blev då åter möjligt för lesbiska och singelkvinnor, på laglig väg, att bli inseminerade med sperma från anonyma läkarkontrollerade och sjukdomstestade donatorer.

Debatt i  Riksdagen flera gånger
Storkklinikens existens och framtid har löpande varit till debatt i det danska folketing. Och har behandlats som lagförslag två gånger.
Båda gånger var det Kristelig Folkeparti som lade fram ett lagförslag som skulle göra Storkklinikens existens olaglig.

I maj år 2000 resulterade omröstningen i folketinget faktiskt i en majoritet för att Storkkliniken skulle stänga, men det blev tillbakadraget två dagar senare, av Socialdemokraterna, som var regeringsparti på den tiden.
Tillbakadragningen var tyvärr inte grundat i en omsorg för lesbiska och ensamstående kvinnors tillgång till konstgjord befruktning, utan skedde för att det oväntat blev majoritet för att man själv skulle betala för att genomgå konstgjord befruktning i Danmark. Det kunde Socialdemokraterna inte gå med på.

År 2002 hade Danmark fått en borgerlig regering, och samma lagförslag framfördes av De Kristelige, i hopp om att Storkkliniken nu äntligen kunde stängas. Till mångas överraskning och stora glädje var det nu tvärtom en stor majoritet för att bevara ensamståendes och lesbiskas möjligheter att bli behandlade på ett hälsomässigt och kontrollerat sätt, och Storkklinik kunde fortsätta sin verksamhet. En stor lättnad för många.


Det har varit och är intressant att observera vilka politiker som röstar för och vilka som röstar emot. Att ha en apartheidliknande inställning till vilka som ska ha en möjlighet att betala för sig för att bli gravid under ordnade former har inte alltid med partifärg att göra. Så kallade vänsterorienterade politiker röstade för att Storkkliniken skulle stänga och flera borgliga politiker röstade för att det skulle vara tillåtet med alternativa sätt att skapa familj. Och omvänt.

Öppen debatt om orimliga vilkår
Att ha skapat en så kontroversiell klinik utlöste en viktig debatt i media och bland politiker redan från den första dagen i ocktober 1999. Min motivation var, att belysa den orimliga och disskriminerande behandling, som kvinnor utan män utsätts för. Hela den skandinaviska mediavärden har, utan undantag, varit positiv.

Det kräver åsikter, att ändra åsikter.
Det är grunden till att jag aktivt deltar i offentliga debatter, som förespråkare för alla kvinnors lika rätt och lika möjligheter – att bli behandlade likvärdigt inom behandlingssystemet.

1 januari 2007 
blev det åter tillåtet för läkare att inseminera ensamstående och lesbiska kvinnor i Danmark
Detta lyckades p.gr.a en generell hållningsändring  bland den danska befolkningen och bland politikerna. Det sker inte av sig själv.
Landsforeningen for Bøsser og lesbiske, LBL har kämpat ihärdigt genom de 10 år som det varit förbjudet för kvinnor utan en man att bli fertilitetsbehandlad i Danmark.

Mod till att ställa upp
En annan viktig grund till de ändrade hållningarna både i Danmark och i övriga Skandinavien, är ALLA DESSA KVINNOR vi har inseminerat på Storkkliniken, som har haft mod till att ställa upp på intervjuer, foton, film, radio, TV, tidningar,veckotidningar osv.
Kvinnor som har vågat säga ja, när jag har ringt eller skrivit och bett er om att vara en ”case” i medierna.

Ett jättestort tack!
Jag vill gärna framföra ett jättestort TACK till alla ni som har ställt en bit av er själ till rådighet för den samlade skandinaviska och nordeuropeiska pressen. Det kräver sin kvinna att visa fram sitt liv och sina barn i medierna, så att ”hr och fru Vanlig Familj” kan se, att vi inte är så farliga, även om våra familjer är annorlunda. Och det allra viktigaste; att våra barn har det lika bra som alla andra barn.

Utan er generösitet gentemot media och denna sak, tror jag inte att hållningsändringen hade skett så (relativt) fort.

Nina Stork