Hjärtligt välkommen til den sjätte årliga Storkträffen!
Tack för att ni kommit, och tack till Lilian og Julie, som har arrangerat allt.

Det var Karen og Nanna, som tillsammans har 4 barn, som tog initiativet till den allra första Storkträffen 2005 som hölls på Café Alma på Islands Brygge.
Deras son hade frågat sina mödrar: Vem är nu den där Herr Stork? Och hur blev jag till egentligen? Och så fick de idén att det måste finnas energi i att träffa alla andra barn och familjer, som inte har en traditionell pappa. Så både barn och vuxna kan dela känslan av att:

WOW, vad många familjer vi är, i olika färger, som lever lite annorlunda, och ändå inte så olika från andra familjer.

Hur är det då, att leva utan en vanlig pappa i familjern? Det är självklart annorlunda. Och vad säger ni barn, som med tiden blir större?

Det är många som har varit beskymrade på våra vägnar. Och många har forskat i hur det egentligen går, när ett barn växer upp efter donatorinsemination. Och hittills har jag inte lyckats se eller höra om annan forskning än den mycket uppmuntande.

Mellan oss… Det visste vi väl….! Bland alla kvinnorna jag har mött för insemination på Storkklinik tycker jag mig alltid kunna känna det indre ljus af tro på att det här kan jag klara på lika fot med mina medsystrar, som sitter där med man och hund och vad vet jag.

Genom de övervägningar og självransakningar som ni kvinnor har delat med mig vid samtalen på kliniken, har jag ändå nästan alltid också kunnat känna en kvinnlig urstyrka, när beslutet väl var taget. En känslig råstyrka som jag tror att kvinnor med barn genom många tusen år också har suttit med, när männen har varit på jakt, på jobbet, i krig… eller bara borta.

Nu finns det också fina forkningsreslutat som bekräftar det. Härligt!

En ny undersökning från januari i år på Cambridge Universitet har fokus på de självvalda singelmödrarna. Undersökningen har jämfört 3 grupper av familjer med 20-36 familjer i varje respektive grupp; familjer med barn av självvalda ensamstående mödrar, familjer med barn födda av lesbiska par och barn födda av traditionella kvinna/man par.
Den visar att Singelmödrar upplever färre allvarliga konfliker med sina barn. Och, -spännande, uppfostrar dem mera konsekvent än lesbiska och traditionella mödrar.

I slutet av puberteten är unga av ensamstående självvalda mödrar lika glada för sin mamma som unga från tradtionella familjer. Unga av singel- og lesbiska mödrar visar dessutom mycket färre derpressioner, har en mindre alkoholförbrukning, har mindre ångest och utvisar en lägre nivå av fientlighed än unga från traditionella familjer. Barn av ensamstående och lesbiska har desutom  högre egenvärde og högre utbildningsnivå än kontrolgruppen av barn födda i ”vanliga” familjer. 

Tendensen bliver bekräftad av en annan ny dansk undersökning, som visar att adopterade barn av självvalt ensamstående kvinnor också ser ut att klara sig lika bra eller bättre än adopterade barn hos en pappa och mamma.

Vi har lagt information och resumé av undersökningarna på borden, ta gärna papprena med hem, och använd dem till at tala vidare.

Det är ju jätte fint och bra att ha en underbar pappa, det ska vi inte tvivla på. Men det är en myt att det att ha en pappa är en garanti för att få en bra barndom.
Det är ju inte det samma som att det alltid är en vacker idyll att vara barn av ensamstående eller lesbiska föräldrar. Vi upplever ju besvär och utmaningar som i alla andra familjer. Det vet vi ju!

Men vad härligt det är att kunna bekräfta det som många kvinnor har känt och delat med oss på Storkklinik innan inseminationen:

”Detta kommer att bli jättebra, när det lyckas att bli gravid!”

Den power och det självförtroende resulterar i en ordentlig sal-full av vindunderliga barn som vi ser här i dag.

Och till er barn, kan jag bara säga ännu en gång: Ni är mycket önskade, och mycket mycket älskade. Och nu finns det också vetenskapligt bevis för att det är mycket sannolikt att ett underbart liv väntar er.

Kom nu ihåg, både barn och vuxna, att när ni ser någon här i dag som ni har lust att gå fram och prata med, så ställ er upp och gör det. Det är bland annat det, dagen i dag är till för. Det ligger papper och pennor på borden till utväxling av namn och adresser.

Alla era namn och mejl adresser finns på datorn här, så ni kan mejla till kliniken och få hela adresslistan nästa vecka, om der finns en kontakt ni gärna vill utveckla. Vill någon inte stå på listan, så kom och säg det till Julie, Lilian eller mig här i dag.

Jag hoppas dagen blir bra och minnesrik! Använd dagen till att vara öppen och nyfiken på att träffa och prata med varandra.

Därför vill jag be er att här och nu välja 2 ni inte känner och presentera er, berätta var ni kommer ifrån och lite om era barn och vem ni är. Det får ni 10 minutter til nu.

Tack för mig, Nina Stork